Annika Strandhäll bör ta ansvar för Östersjöns miljö och se till att Sverige, trots riksdagsval och regeringsförhandlingar, agerar beslutsamt för att fiskekvoterna sätts på en nivå som inte riskerar Östersjöns miljö.

Kommissionen har presenterat sitt förslag till kvoter för nästa års fiske i Östersjön (läs Kommissionens pressmeddelande här). Trots att den vetenskapliga rådgivningen visar att sillen är under flera gränsvärden och Kommissionen i grunden har progressiva ambitioner, tvingar fiskeripolitikens regler fram kvoter som är alldeles för höga.

Så länge fisket i Östersjön behandlas som en näringspolitisk fråga av landsbygdsministern, kommer hon, precis som sina företrädare, att kapitulera inför fiskeripolitiska systemet och förklara sig nöjd. Det är en hållning som leder till att de stora kvoterna tilldelas det industriella foderfisket, samtidigt som det småskaliga fisket får se sina nät tomma, beredningsfabriker läggs ner och lokala handlare och krögare inte har någon fisk att sälja.

Det är svårt att överskatta sillens och strömmingens betydelse för Östersjön. Sillen är kanske en av de mest betydelsefulla arterna för Östersjöns ekosystem. Den utgör födobas för fisk, däggdjur och fågel. Kollapsar sillen likt torsken är konserverna oöverblickbara.

I utvärderingen av Sveriges miljömål konstaterar Naturvårdsverket att “God miljöstatus” i havet inte uppnås, bland annat på grund av “Långsiktigt ohållbart fiske”. Naturvårdsverket, liksom Havs- och vattenmyndigheten (HaV) vars avdelning för havsförvaltning ansvarar för fisket, lyder under Miljödepartementet. Annika Strandhäll kan inte negligera denna miljökatastrof i vardande, särskilt inte när kollapsen för Östersjötorsken borde vara i färskt minne.

Miljöministern måste tala med sina kollegor runt Östersjön för att lyfta denna fråga bort från fiskeripolitikens irrgångar. Kvoterna för 2023 bör fastställas till 50 procent av MSY för sillen i centrala Östersjön och Bottniska viken, som Östersjöcentrum vid Stockholms universitet föreslår.

Förhandlingarna om kvoterna pågår nu när Sverige är mitt i en valrörelse och sannolikt står inför en komplicerad regeringsbildning. I oktober beslutar EU:s fiskeriministrar om kvoterna 2023. Regeringen måste besluta att instruera myndigheter och tjänstemän att driva kravet på väsentligt lägre kvoter. Det bör också förankras hos oppositionen så att tempot tappas under regeringsförhandlingarna.

Att både torsk- och sillbestånden i Östersjön kollapsade när miljöministrarna hette Lövin, Bolund och Strandhäll är inte ett vackert eftermäle.