Länderna har nu förhandlat nästa års fiskekvoter. Flera beslut följer de vetenskapliga rekommendationerna, men fiske kommer fortsatt att tillåtas på hotade bestånd. Sverige är ett av länderna som drivit på detta.

Viktigt att veta

  • Flera av Östersjöns viktigaste kommersiella fiskbestånd närmar sig kritiskt låga nivåer.
  • De vetenskapliga modellerna som ICES behöver tillämpa har visat sig osäkra. Som exempel trodde ICES att lekbiomassan i centrala Östersjön låg på 1,3 miljoner ton 2017, men en uppdatering av modellerna i år visade att lekbiomassan snarare låg på under 600,000 ton. Det ledde till att det pelagiska fisket tog en tredjedel av hela centrala Östersjöns sill och strömmingsbestånd det året. Därför har BalticWaters2030 drivit på för sänkta kvoter, vilket inte implementerats.
  • Trots att Sveriges kust påverkas mycket av fisket har regeringen inte drivit på för att skydda arterna längst kusten. Negativa konsekvenser för kustfiske, fritidsfiske och ekosystem kan väntas.

Trots den stora byråkrati som föregår varje års beslut om fiskekvoter anser BalticWaters2030 att systemet har misslyckats med att skydda Östersjöns kommersiella fiskarter, som nu är i olika stadier av kris.

Detta har påtalats för regering och riksdagspartier, ändå har den svenska hållningen inte tagit hänsyn till problemen som den höga kvotsättningen visat sig skapa i norr, och motsatt sig de vetenskapliga råden i söder.

Art för art

Storleken på sill och strömmingsbeståndet i centrala Östersjön har överskattats de senaste åren, och felberäkningarna har lett till kraftigt överfiske som minskat beståndet med 40 procent på fyra år. Nivån är nu bland det lägsta i historien. För 2022 sänks därför kvoterna med 45 procent, vilket är mindre än vad kommissionen drev (-54 procent).

Sillen i Bottniska viken har varit omdebatterat i Sverige då fiskare i norra Sverige vittnat om en tiondel av förväntad fångst. Det intensiva foderfisket i Bottniska viken har visat sig riskera tillgången på större strömming och ligger därför till grund för kustfiskets svåra situation, vilket inte tagits hänsyn till i kvotsättningarna. Jämfört med 2020 ökar kvoterna med 71 procent, vilket motsvarar en sjättedel av den beräknade biomassan.

Storleken på beståndet av sill i västra Östersjön ligger fortfarande under säkra biologiska gränser och forskarna rekommenderar för fjärde året i rad att fångsten i västra Östersjön stoppas. Rådet har beslutat en bifångstkvot på 788 ton, men Sverige har lyckats få dispens för svenskt riktat fiske, tvärtemot de vetenskapliga rekommendationerna. Även om fisket ligger på låga nivåer kan dispensen skapa problem i kommande kvotförhandlingar (Sverige fick, därför borde vi få...).

Sill och strömming i Rigabukten verkar relativt väl förvaltat. Exempelvis har Estland och Lettland infört begränsningar i fartygens motorkraft och stängt områden för fiske i lekperioder. Fisket för nästa år föreslås öka med 21 procent.

ICES har rekommenderat fiskeförbud för det östra torskbeståndet sedan 2019. Trots en kraftig begränsning i fisket har situationen för beståndet inte förbättrats. I dag finns inga tecken på att torsken är på väg att återhämta sig. För 2022 ligger kvoten kvar jämfört med förra året, med en bifångstkvot på 595 ton.

För västra torskbeståndet har situationen förvärrats avsevärt de senaste åren. I dag ligger beståndet under den kritiska nivån för att det ska kunna återhämta sig. De vetenskapliga modellerna för västra torsken har visat sig överskatta tillgången på fisk, och trots att forskarna försökt att rätta till detta menar ICES-forskaren Max Cardinale att vi inte kan vara säkra på om de nya modellerna är korrekta förrän om 2-3 år. För 2022 beslutades en bifångstkvot på 489 ton, vilket är en minskning med 88 procent jämfört med i år. 

Ursprungligen föreslogs en sänkt kvot för skarpsill, då fångstkvoterna kan påverka torskens återhämtning. Dessutom sker felrapporteringar mellan sill och skarpsill, och en hög skarpsillskvot kan därför påverka hotade sillbestånd. Trots det beslutade rådet om en ökning för nästa års skarpsillsfiske med 13 procent.

I fisket efter rödspätta är den hotade torsken en oundviklig bifångst, vilket lett till att kommissionen föreslagit en kvot för rödspätta inom det lägre spannet av den vetenskapliga rådgivningen. Ministerrådet har trots detta valt att öka fiskekvoten för rödspätta med 25 procent nästa år.

För lax i Östersjön föreslår ICES nollkvot, och kommissionen har konstaterat att EU:s fiskeripolitiska mål inte kan uppnås och fisket fortsätter på nuvarande nivåer. Ministerrådet har dock bara beslutat om en minskning med 32 procent för nästa år.