FAQ om industrifisket i Östersjön

Varför ska vi inte tråla i Östersjön?

Östersjön är ett grunt och artfattigt hav med långsamt vattenutbyte. Havet omgärdas av högt industrialiserade länder där det bor ca 90 miljoner människor i avrinningsområdet. All den mänskliga aktiviteten, tillsammans med klimatförändringarna, stressar på olika sätt livet i Östersjön.

Parallellt har människan i årtionden bedrivit ett intensivt fiske i Östersjön, så intensivt att flera arter nu tryckts tillbaka och i vissa fall kollapsat (läs mer här i vår FAQ).

Med anledning av havets utsatta situation, den biologiska statusen för Östersjöns fiskbestånd (läs mer vad ICES skriver här) och utvecklingen mot allt större och effektivare fartyg, avråder vi från industriell trålning i Östersjön.

Idag används inte trål i insjöar just för att fiskare vill undvika risken att ”råka” fiska ner en art så den inte klarar att återhämta sig. BalticWaters2030 anser att Östersjön, med sin unika ekologi och hotade fiskpopulationer, bör betraktas som en insjö och att trålning därför inte ska tillåtas.

Vad är industrifiske?

Med industrifiske menar vi det storskaliga fisket som fiskar med båtar större än 24 meter och använder aktiva redskap såsom trål, inte småskaliga kust- eller fritidsfiskare. I dag tar 20 av de största båtarna upp ca 95 procent av den svenska fångsten av sill och skarpsill. Över 90 procent av fångsten går till foderindustrin* (Fångsten mals ner till fiskmjöl som sen används i fiskodling och minkuppfödning). *Källa: Uppgifter lämnade från Havs- och Vattenmyndigheten. 

Kan man äta sill/strömming och annan fisk från Östersjön?

Sill, eller strömming som fisken heter norr om Kalmarsund, är nyttig mat, menar IVL svenska miljöinstitutet, efter att ha analyserat dioxinhalten i fisk från december 2020. Livsmedelsverkets rekommendationer är att de flesta kan äta sill och strömming från Östersjön en gång i veckan, undantaget ungdomar, gravida och ammande. Som konsument behöver man inte oroa sig för att bidra till Östersjöns miljöproblem om man äter sill och strömming, då omfattningen av det småskaliga konsumtionsfisket är så begränsat och oftast bedrivs med skonsamma redskap. De rekommendationer som finns, exempelvis från livsmedelsverket, gäller i första hand feta fiskar som sill /strömming.

Magra fiskar, som exempelvis Östersjötorsken, innehåller generellt låga halter av miljögifter.

Vad är dioxin och skiljer sig dioxinhalter mellan olika fiskarter i Östersjön?

Dioxin är ett samlingsnamn för en grupp gifter som bland annat kan bildas vid förbränning av ved och avfall, klorblekning samt vid tillverkningen av vissa kemikalier. Dioxiner är långlivade och kan tas upp och ansamlas i organismer. Dioxiner kommer till Östersjön via olika vägar – vissa föreningar kommer direkt till havet från den platsen där de tillverkas, andra ämnen når Östersjön via atmosfäriskt nedfall. Mer om dioxiner i fisk finns att läsa här.

Förekomsten av dioxin i fisk – och i förlängningen hälsorisken hos människa beror på en rad olika faktorer som du kan läsa mer om hos Livsmedelsverket. BalticWaters2030 tror att en mer högupplöst förvaltning, som tar hänsyn till geografiska skillnader och fiskens tillväxt, skulle kunna bidra till att fler och mer sill från östersjön skulle kunna säljas till mänsklig konsumtion.

Varför pratas det så mycket om trålning längs kusten?

Industritrålarna har de senaste året börjat fiska allt närmre kusten. Samtidigt sker det pelagiska trålfisket främst under vintern och tidig vår, vilket är den tid på året när sill och strömming ofta ansamlas inför att vandra mot kusten för lek. SLU Aqua skriver att ett sådant koncentrerat fiske riskerar att påverka lokala lekbestånd.

Under åren 2010 – 2014 fångades i genomsnitt 29 procent av all Östersjösill i kustnära områden. Under 2015 – 2019 var samma siffra 40 procent vilket betyder att andelen av den totala fångsten som fångas nära kusterna har ökat.

Vad innebär en utflyttad trålgräns?

En enig riksdag har, med sitt tillkännagivande uppmanat regeringen, att flytta ut trålgränsen, från 4 sjömil (7,4 km) till 12 sjömil (22,2km) för stora trålare (båtar över 24m). Syftet är att skydda lekande sill och strömming samt värna tillgången på mat för kustlevande fisk. Åtgärden skulle också gynna det småskaliga kustnära fisket som i många år sett sina fångster försvinna när de industriella trålarna dammsugit kusterna.

Idag finns ett förslag på regeringens bord från HaV om en utflyttad trålgräns. I det förslaget finns dock en rad undantag såsom att tillåta båtar upp till 24m att tråla innanför 12 sjömil samt att endast pröva åtgärden i begränsade geografiska områden.

Vilka arter fiskas i Östersjön?

I dag fiskas främst sill och skarpsill för kommersiellt syfte. Fram till 2019 fiskades även torsk från Östersjöns östra bestånd, men när beståndet kollapsade samma år förbjöds allt torskfiske i Östersjön, ett förbud som i stort gäller än idag. 2022 stoppades även yrkesfisket på det västra torskbeståndet.

I Östersjön fiskas även lax, siklöja, ål, gädda och abborre.

Återhämtar sig torsken i Östersjön?

Nej, det finns idag inga tecken på återhämtning för torsken i Östersjön. Forskningen följer löpande hur många torskar som föds och överlever till könsmogen ålder. Sedan 2019 är siffran för östra beståndet negativ vilket förenklat betyder det att fler torskar dör än de som överlever till könsmogen ålder, och kan reproducera sig.

Hur mår sillen i Östersjön?

Beståndsutvecklingen och kvotutvecklingen av sill i Östersjön följer idag samma mönster som vi tidigare sett för torsken. Från forskare kommer signaler om att sillbeståndet i Egentliga Östersjön fiskas för hårt och lekbiomassan är nära en kritisk gräns för när reproduktionen kan påverkas negativt. Kurvan över sillbeståndets utveckling visar alltså på likheter med torskbeståndet innan det kollapsade (se figur nedan). 

Fangster-av-torsk-och-sill-1024×575-1

Torsk (mörkblå) och sill (ljusblå), och linjär trendlinje för sillen (ICES)

Andra likheter mellan beståndsutvecklingarna är att sillen blir könsmogen tidigare, den växer långsammare och blir magrare, precis som torsken i södra Östersjön.

Vem fiskar vad i Östersjön?

Sill
Förvaltningen delar in sillen i fyra olika bestånd i Östersjön: Centrala Östersjön, Rigabukten, Bottniska viken och det vårlekande beståndet i västra Östersjön. Det västra beståndet har minskat med 80 procent sedan 1990-talet, och nu rekommenderas fiskestopp. Beståndet i centrala Östersjön har minskat med 80 procent på 40 år, och kvoterna har sänkts kraftigt de senaste åren efter att man insåg att beståndet varit överskattat. Inom Rigabukten bedriver bara Estland och Lettland fiske, medan bara Finland och Sverige fiskar i Bottniska viken. (Källa: ICES)

Sverige är den nation som fiskar upp den största andelen sill och strömming i centrala Östersjön. Den svenska andelen av den fiskbara kvoten för sillfångsterna i centrala Östersjön har varit relativt konstant de senaste tio åren.

Östersjöländernas andel av de landade sill och strömmingsfångsterna år 2020 i centrala Östersjön var:
• Sverige 25,6 procent
• Polen 20,3 procent
• Finland 18 procent
• Ryssland 14,7 procent
• Estland 9,6 procent
• Danmark 5,2 procent
• Litauen 3,1 procent
• Lettland 3 procent
• Tyskland 0,5 procent

Skarpsill
Till skillnad från sillen betraktar förvaltningen skarpsillen som ett enda bestånd vilket är vanskligt då skarpsillen har stora likheter med sillen. I en granskning av Kaliber 2019 hade varannan svensk fisketrålare som kontrollerades i Danmark felrapporterat sina landningar. I granskningen hade trålarna tagit upp drygt 50 procent mer skarpsill och 50 procent mindre sill ur Östersjön än vad de själva uppgett.

Det skapar problem för Internationella Havsforskningsrådet (ICES) som rekommenderar fångster för nästkommande år, då deras modeller bland annat utgår från fiskets landningsstatistik. Om uppgifterna är fel, blir råden också fel.

För 2022 rekommenderade ICES fångster på mellan 214 000 och 370 000 ton skarpsill. Totalt tror forskarna att det finns ca 977 000 ton skarpsill i Östersjön.

Andra fiskarter och dess råd och fångster kan du läsa mer om här:
västra torskbeståndet, östra torskbeståndet, lax, ål och rödspätta.

Hur mycket tjänar samhället på industrifiske?

För både stat och samhälle är industrifisket mycket olönsamt. Enligt nationalekonom Stefan Fölster skapar det storskaliga fisket nettokostnader på 626 miljoner kr/år, en nota som skattebetalarna får betala.

Varför är det viktigt att bevara fiskarter och bestånd?

När en art ökar eller minskar i ett havsområde kan det skapa effekter i hela ekosystemet. Sillen, eller strömmingen som den kallas norr om Kalmarsund, är kanske en av de mest betydelsefulla arterna för Östersjöns ekosystem. Den utgör födobas för fisk, däggdjur och fågel. Förlusten av sill och strömming bidragit till spiggexplosionen - som SLU Aqua-forskaren Ulf Bergström liknar vid ”gräshoppssvärmar”. Spiggens ökning skapar problem i ekosystemet då de äter andra arters ägg och larver.

Forskning visar att förlusten av rovfiskar kan också påverka ekosystemens funktion och indirekt bidra till övergödningsproblemen. När de stora fiskarna blir färre leder det till att deras bytesdjur – sill och skarpsill, som äter zooplankton, blir fler, vilket i sin tur innebär att de planktonätande smådjuren blir färre. Med färre zooplankton som äter alger, förstärks effekten av övergödning.

Vad menas med att det finns olika populationer av sill och strömming?

Sillen är en av få marina arter som anpassat sig till Östersjöns bräckta vatten, och som kan leka i salthalter så låga som 2-3 promille jämfört med atlantsillens 35 promille. En annan tydlig genetisk förändring hos strömmingen har bidragit till anpassning av fiskens syn, något som behövs i Östersjöns grumliga vatten. Skillnaderna mellan Atlantsill och strömming gör det viktigt att bevara de lokala bestånden av strömming och sill i Östersjön. Om de skulle försvinna går det inte att plantera in strömming och sill utifrån, eftersom de inte är genetiskt anpassade till Östersjöns vatten. 

Hjälper det att bojkotta sill och strömming från Östersjön i affären?

Nej, då huvuddelen av fångsten går till foderindustrin hjälper det inte att bojkotta Östersjösill i affären. 

Vem bestämmer hur mycket fisk som får fiskas i Östersjön?

Fiske av kommersiella arter i Östersjön, såsom sill och torsk, förvaltas genom EU:s gemensamma fiskeripolitik (GFP). Det är fiskeministrarna från respektive EU-land som varje år beslutar om kvoterna för arterna som får fiskas under kommande år. Besluten baseras på vetenskapliga rekommendationer från Internationella Havsforskningsrådet (ICES) som är ett nätverk som består av mer än 6000 forskare från mer än 700 marina institut från drygt 20 länder.

Hur bestäms kvoterna idag och varför har det fiskats för mycket?

Kvotbesluten ska baseras på MSY (Maximum Sustainable Yield), som är ett teoretiskt koncept om hur uttag av fångst långsiktigt kan maximeras utan att riskera beståndens återväxt. Det finns flera problem med MSY.

Som förvaltningsmodell är problemet att kvoter sätts per fiskart, utan att hänsyn tas till hur arterna påverkar varandra och därmed ekosystemet i havet. Förvaltningen tar inte heller hänsyn till storleksfördelning inom olika bestånd, eller genetiska skillnader mellan olika populationer inom ett bestånd, vilket kan få stora konsekvenser för artens förmåga till reproduktion. Ytterligare ett problem är att politiker allt som oftast satt kvoterna för högt, många gånger över de vetenskapliga råden, eftersom socioekonomiska intressen har fått företräde framför Östersjöns miljö och fiskens välmående. De socioekonomiska tillgångar som politikerna värnat har flera nationalekonomer visat inte finns, tvärtom är huvuddelen av det storskaliga fisket som bedrivs i Östersjön en riktigt dålig affär för skattebetalarna.

Fiske som baseras på MSY, kan resultera i att fiskbestånd utarmas och som i Östersjötorskens fall – även kollapsa. BalticWaters2030 tycker att det behövs en ny förvaltningsmodell som sätter miljö, ekosystem och naturresursen först, och inte det storskaliga fiskets intressen. Läs mer om vårt arbete för en långsiktigt hållbar fiskeripolitik här.

Hur påverkar svenska politiker kvoterna som bestäms på EU nivå?

Fiskeripolitiken styrs av EU genom den gemensamma fiskeripolitiken (GFP). Det betyder att det kan vara svårt för ett enskilt land att införa åtgärder för de kommersiella utsjöarterna som fiskas på internationellt vatten utan stöd av andra EU länder. Det betyder däremot inte att ett medlemsland inte kan påverka lagstiftningen. Sverige har länge försökt agera progressivt inom EU när det kommer till miljö och naturvård och varit pådrivande vid utformningen av den gemensamma fiskeripolitiken. Vi tror att Sverige fortsatt kan spela en nyckelroll för att påverka våra grannländer och driva nödvändig förändring.

I vilka vatten har Sverige rådighet och finns det undantag?

Sverige bestämmer kvoter i insjöar, åar och älvar samt inom den egna territoriella gränsen. I dag finns undantag genom bland annat avtal mellan Finland och Danmark som tillåter industritrålning nära den svenska kusten. Sverige kan bryta eller omförhandla avtalen.  

Är det säl och skarv som äter upp fisken i Östersjön?

2017 beräknades fisket ta upp tre gånger så mycket fisk som alla fåglar och sälar gjorde tillsammans. Fiskets stora påverkan – snarare än säl och skarv – befästes också i en studie från 2018. Dessutom är fisket en faktor vi människor rår över till hundra procent, och som vi kan påverka här och nu.

BalticWaters2030 är inte motståndare till en ökad förvaltning av säl och skarv, men anser att det viktigaste är att hantera det största problemet först: industrifisket. En förändring av fiskeförvaltningen tror vi är nödvändig för att långsiktigt säkra Östersjöns ekosystem. Läs mer om vårt arbete för en långsiktigt hållbar fiskeripolitik här.

Hur påverkas Östersjön av olika miljöfaktorer?

Övergödningen ökar mängden alger som, när de dör och komposterar på botten, bidrar till att syre förbrukas. Det leder till en försämrad bottenmiljö för de fiskar som uppehåller sig där.

Klimatförändringen leder framför allt till ett varmare hav, men också lokalt till ökad nederbörd och därmed en större mängd sötvatten som spär ut saltvattnet i Östersjön. Varmare vatten kan lokalt försvåra leken för fisk som är beroende av kalla vatten samtidigt som en minskad salthalt påverkar äggens flytförmåga.

Miljögifter, parasiter och sjukdomar påverkar fiskens allmänna kondition, men god tillgång på mat kan motverka sådan stress.

Sammantaget påverkar olika miljöfaktorer fiskens förmåga att reproducera sig och växa till och vi måste arbeta för att minska övergödningen, minimera klimatförändringen och minska mängden miljögifter och hormonstörande ämnen som läcker ut i haven.

Är det inte den dåliga havsmiljön som orsakar problem för fisken i Östersjön?

Övergödning, klimatförändringar och miljögifter påverkar Östersjöns ekosystem och biodiversitet negativt. Exempelvis bidrar övergödning till sämre syreförhållanden nära havsbotten där arter som torsk lägger sina ägg. Råder det syrebrist dör äggen och förutsättningarna för torskens reproduktion försämras. Likaså kan klimatförändringar leda till både ett varmare och mer utsötat Östersjövatten. Det är faktorer som påverkar fiskens reproduktion och långsiktiga överlevnad negativt.

Vi måste vara extra försiktiga med livet i Östersjön. Tappar vi någon av Östersjöns nyckelarter såsom sill och strömming, kan det få oåterkalleliga konsekvenser för hela ekosystemet. Dilemmat är att det kommer att ta lång tid innan vi åstadkommit förändringar som mildrar klimatförändringens och övergödningens effekter på ekosystemet i Östersjön.

Den faktor som vi människor direkt rår över är fiskdödlighet till följd av fiske.

Jag har hört att det finns gott om fisk i Östersjön, vad svarar BalticWaters2030 på det?

När vetenskapen varnar för krympande bestånd, kan fiskare ibland hävda motsatsen. Det kan bero på att fiskarna försvarar sina kvoter, eller att de söker fisk på annat sätt än forskarna. Yrkesfisket söker aktivt efter fisken, oftast med ekolod, för att sedan bedriva fiske där de största ansamlingarna av fisk finns. Forskarna söker av ett område oavsett om det finns fisk där eller inte. Resultatet blir att forskarna kan hitta relativt lite fisk sett till en totalareal, medan fiskare kan ha hittat en större ansamling i en mindre del av samma område (se bild, där de mörkblå områdena visar var fisken finns och prickarna visar var de olika grupperna fiskar).

fisk2

Källa bild: Riksdagsförvaltningen. Efter Poul Degnbol FISK&HAV nr 43

Ett aktuellt exempel rör sillen/strömmingen i centrala Östersjön, där företrädare för fisket hävdar att de nu ser en positiv utveckling. Bilden delas inte alls av forskarna – de ser ingen ökning för det historiskt lilla beståndet.

Vet vi tillräckligt om hur fisken i Östersjön mår?

Ja, det finns mycket forskning och utredningar som visar vad som måste göras. Det finns inga skäl till att vänta eller inte fatta beslut.

En av de mest omfattande genomgångarna av kunskapsläget gjordes bland annat av miljömålsberedningen i utredningen Havet och Människan (2020).

Vad kan jag göra för att stoppa industritrålningen i Östersjön?

Skriv upp dig på vårt upprop för att stoppa industritrålningen! Om politikerna upplever att det finns ett allmänt intresse och engagemang för frågan ökar sannolikheten för att de engagerar sig. Därför är alla röster viktiga.

Du kan även låta politikerna veta vad du tycker genom att använda vårt budskap, fakta och tillhörande hashtags i sociala medier. Vi har sammanställt alla aktioner för att få till förändring på vår sida www.stoppaindustrifisket.nu

Här kan du även bidra med en gåva till stiftelsens projekt, eller arbetet i stort.

Back to top Arrow