juni 27, 2022

Hur påverkar motorbåtar Östersjöns grunda vikar?

Joakim Hansen, miljöanalytiker vid Stockholms universitet, kastar vant loss från bryggan vid Askös marina laboratorium. Båten tar sig fram fint på morgonens stilla vatten och vädret är med oss, vilket är tur då en heldag ute i skärgården väntar. Syftet med resan är att undersöka hur små motorbåtar påverkar vattenmiljön i grunda vikar, en fallstudie som ingår i projektet Levande vikar. Erfarenheter från projektet ska bidra med kunskap om åtgärder för att restaurera en av de biologiskt rikaste naturmiljöerna i Östersjöns kustområde – de grunda havsvikarna.

Joakim är miljöanalytiker med särskilt fokus på bottenlevande växt- och djurarter. Han är också en av projektledarna för just denna fallstudie som idag har som mål att genomföra fältexperiment för att undersöka hur vattnet grumlas av småbåtar som kör över olika djup, olika typer av bottnar med olika intensitet och motorer. Joakim kommer spendera mycket tid i vattnet denna vindstilla dag, men det är också där han trivs bäst.

Kunskapsluckor leder till få åtgärder

Den svenska skärgården ger utmärkta förutsättningar för båtliv. Kustens vågskyddande vikar gör det möjligt för båtägare att ha sina båtar vid bryggor och i många områden pågår kontinuerlig utbyggnad av bryggor och små hamnar. Tillsammans med muddring för brygganläggning, ökad båttrafik och större båtar leder det till en ökad belastning på undervattensmiljön. Men tyvärr finns det stora kunskapsluckor om hur båtlivet påverkar miljön, vilket gör det svårt att sätta in åtgärder och skydda dessa känsliga ekosystem.

 

- Vegetationen i de småbåtshamnar vi hittills undersökt har varit så gles att det i sin tur kan ha negativ inverkan på kustfiskens föryngring. De grunda vikarna kallas ofta för Östersjöns barnkammare eftersom deras rikliga bottenvegetation är viktiga lek- och uppväxtplatser för flera fiskarter så som gädda, abborre och mört. Glesas vegetationen ut, eller försvinner helt, kan det få konsekvenser för fiskesamhällena och hela det lokala ekosystemet, säger Joakim.

Bottenvegetationen är inte bara betydelsefull för kustfisken, den har även fler viktiga funktioner. Den binder sedimenten, förhindra erosion samt tar upp och lagrar näringsämnen som annars skulle vara tillgänglig i vattenmassan och driva på övergödningssymptomen.

Bild: Joakim Hansen, miljöanalytiker vid Stockholms universitet. Foto: Joakim Hansen.

I dagsläget finns det dock bristande kunskap om vid vilka nivåer som båtlivet börjar bli skadligt. En enskild båtpassage har säkert en försumbar effekt, men vart går gränsen? En passage per dag eller tio per dag? Sådan kunskap är viktig när Joakim och hans kollegor arbetar med vikar som inte är så exploaterade men som ändå har ett antal bryggor för boende kring viken, eller besöks frekvent av fritidsfiskare. Joakim menar på att de också behöver sätta båtlivets miljöpåverkan i relation till andra faktorer såsom övergödning. Det behövs bättre kunskap om exakt vilka miljöer som är mest känsliga och hur olika båtar och körbeteende påverkar. Med sådan kunskap finns möjligheten att sätta in riktade åtgärder så att det går att skydda naturen på rätt sätt utan att inskränka för mycket i friheten att åka båt vid kusten.

Så går undersökningen till

Först snorklar Joakim ut till en boj och tar ett vattenprov för att mäta grumligheten i vattnet innan eventuell båtpåverkan. Därefter körs en båt förbi, i antingen 3, 5 eller 7 knop som är hastigheter som studien valt att undersöka. Direkt efter att båten har passerat tas ytterligare ett vattenprov vilket möjliggör att forskarna kan mäta och jämföra båtens påverkan på vattnets grumlighet. Därefter mäts grumlighetens avtagande under en längre tid.

I några av vattenproverna mäts även koncentrationen av kväve och fosfor för att undersöka om båtarna frigör näring när de rör upp bottensedimenten.

Till vänster: Joakim snorklar ut till bojen för vattenprovtagning innan båten åker förbi. Foto: Linda Kumblad, Stockholm universitets Östersjöcentrum/BalticWaters2030. Till höger: Ett vattenprov filtreras för att mäta koncentrationen av kväve och fosfor. Foto: Frida Tornberg, BalticWaters2030

Få enkla samband i komplexa miljöer

Dagens undersökning kan låta som en lätt uppgift, men få saker har enkla samband i naturen.

- Den största utmaningen är att mäta och påvisa just effekten av båtar ute i miljön där det finns många andra faktorer som påverkar, som till exempel vind och vattenrörelser. Dessutom genererar varje skrov och motorkombination en alldeles egen, unik påverkan. Det finns många olika typer av båtar och körbeteenden så kombinationerna blir nästan oändliga, menar Joakim.

Trots att fallstudien pågår till september anar Joakim redan nu är att det han tidigare misstänkt verkar stämma.

- Enskilda båtar grumlar tydligt upp bottensedimenten och effekten är tydligare på grunt vatten samt på gyttjebotten jämfört med sandigare och djupare bottnar. Det uppgrumlade bottenmaterialet faller dock tillbaka till botten ganska fort, så det krävs antagligen mer trafik än enstaka passager för att det ska bli långvariga miljöeffekter. Även körbeteende, som att accelerera och svänga verkar påverka mer än själva hastigheten. Det har även visat sig att mindre båtar med motorer under 10 hästkrafter har en väldigt liten påverkan förutom när det är grundare än 1,5 meter, säger Joakim.

Nästa år planeras kompletterade långtidsmätningar i mer trafikerade områden och även fler båttyper kommer läggas till i studien.

Resultaten kommer användas som vägledning i valet av åtgärder i de grunda vikar som ingår i projektet Levande vikar. De kan också komma att fungera som underlag för åtgärder och restriktioner för förvaltningen av den komplexa kustmiljön.

Bild: Joakim på väg ut från en grund vik. Foto: Frida Tornberg, BalticWaters2030.

Och det är väl just komplexiteten som gör att det är så otroligt viktigt att samla mer kunskap, så att vi kan hitta åtgärder för att bromsa och ändra riktning på den negativa utvecklingen i våra grunda havsvikar. För om det är något vi borde skydda och kämpa för så är det Östersjöns barnkammare.

Fakta om fallstudien

  • Fallstudien sker i grunda vikar med ett maxdjup från 1,5 till 4 meter.
  • I studien ingår vikar med olika typer av bottnar för att undersöka om och hur båtkörningen påverkar grumligheten beroende på bottenmaterial.
  • Båtarna i studien är 4,3 till 5,5 meter och har utombordare med 8, 50 och 100 hästkrafter. Båtarna har valts för att det är främst dessa små till medelstora båtar som körs in i de mest grunda och vågskyddade vikarna. För mer öppna vikar kan det bli relevant att även studera större båtar. Vattenskotrar och båtar med elmotorer är också något som ska läggas till vid senare skede.

Mer om projektet Levande vikar

Projektet syftar till att restaurera ett antal kraftigt påverkade grunda havsvikar i Östersjön och samtidigt ta fram och sprida användbar kunskap om lämpliga metoder för hur det kan göras, och vad det kostar. Projektet genomförs av och finansieras av BalticWaters2030 i nära samarbete, och med finansiellt stöd från, Stockholms universitet och länsstyrelsen i Stockholm. Havs- och vattenmyndigheten (HaV) har tillskjutit medel till Stockholms universitet för genomförandet av provtagning och uppföljning i projektvikarna. Totalt satsas drygt 45 miljoner kronor på projektet. Läs mer vad som händer inom projektet Levande vikar under sommaren här.

juni 23, 2022

Stort reportage om det industriella fisket i Östersjön

I senaste numret av ICON finns ett läsvärt reportage om det storskaliga svenska fisket i Östersjön – ett fiske som tömmer havet på fisk samtidigt som det kostar skattebetalarna över 600 miljoner kronor årligen. Ett fåtal yrkesfiskare tjänar på det, samtidigt som fiskbestånden utarmas och kustfiskarna står utan fångst. Journalisten Marcus Lundblad-Joons har intervjuat flera tongivande aktörer både inom det storskaliga yrkesfisket, forskarvärlden och miljöorganisationer för att ta reda på varför det kan finnas så olika åsikter om det storskaliga fisket och varför det får fortgå. Illustration: Fredrik Tjernström.

juni 23, 2022

Följ med på provtagningar inom projektet ReCod

I de vikar som projektet ReCod ska sätta ut torsklarver genomförs gedigen provtagning för att säkerställa att förutsättningarna inför och under utsättningarna är optimala. Vi följer med på provtagningar i Baggensfjärden och i Tvären för att kika närmare på vad som krävs för att larverna ska få bästa möjliga start i livet.

Det är mycket förberedelser inför utsättning av torsklarver, det kan Neele Schmidt, doktorand vid Uppsala universitet, intyga. Neeles forskning fokuserar på metodiken för att producera och introducera torskägg och larver i Östersjön. Idag är hon ombord på båten Hot Lips och ska under två långa dagar genomföra flera provtagningar i Baggensfjärden och Tvären – två av tre utsättningsplatser som projektet ReCod – utsättning av småtorsk i Östersjön identifierat som gynnsamma miljöer för de små torsklarverna.

Vattenskiktens betydelse

Som första steg ska Neele skaffa sig en bild av vattnet i fjärden med hjälp av ekolod för att lägga grunden för resterande provtagningar. Vattnet har olika egenskaper vilket gör att det bildas skikt i vattenmassan, dels i form av ett temperatursprångskikt (termoklin), dels ett salthaltsprångskikt (haloklin). Termoklin uppstår under sommaren och är det skiktet i vattnet där temperaturen snabbt går från varmare till kallare. Det varmare ytvattnet blandas inte med det kallare vattnet i bottenskiktet och mot slutet av sommaren, när ytvattnet svalnar, försvinner termoklinen. Haloklin är språngskiktet där vattnet går från en lägre salthalt vid ytskiktet till en högre salthalt under haloklinen. Med hjälp av ekolodet ser Neele att termoklinen befinner sig på mellan 20–30 meters djup, men det förekommer ingen haloklin i vare sig Baggensfjärden eller Tvären. Vanligtvis brukar haloklin i Östersjön uppstå runt 50–80 meters djup, så avsaknaden av en haloklin i fjärdarna beror på att det helt enkelt inte är tillräckligt djupt och för att vattenutbytet från Nordsjön är långsam.

Neele kontrollerar termoklinen och haloklinen med hjälp av ett ekolod. Foto: Frida Tornberg, BalticWaters2030.

För torsklarverna är det bäst att släppa ut dem under termoklinen så att de sätts ut i en miljö med stabilare och kallare temperaturer. Ovanför termoklinen kan temperaturen variera för mycket och bli för varma för de känsliga larverna. Haloklinen, det vill säga salthalten, är av intresse för att få en uppfattning om hur torsklarverna kan flyta i vattenskiktet. Torsklarvernas neutrala flytkraft är i vatten med högre än 6–7 psu, vilket vi vanligtvis hittar i Östersjön, det innebär alltså att larverna behöver simma aktivt för att inte sjunka, berättar Neele.

Hur god tillgång finns det på föda?

Torsklarverna som kläcks fram på forskningsstationen Ar har aldrig jagat efter föda, de har levt på den näring som finns i gulesäcken. När gulesäcken är förbrukad börjar larven äta djurplankton och det är därmed viktigt att säkerställa att det finns god tillgång av den varan på utsättningsplatserna. Med hjälp av ett planktonnät, som förs ner på antingen 35, 55 eller 70 meters djup på olika provtagningspunkter, undersöks förekomsten av djurplankton. Dels kan Neele visuellt undersöka proverna, dels kommer hon analysera proverna i labb för att få en mer exakt uppfattning om hur djurplanktontillgången ser ut. I samband med planktonproverna undersöktes även sikten i vattnet med hjälp av en ljusmätare. Sikten är avgörande för att veta hur djupt ned torsklarverna kan hitta föda.

Till vänster: Neele förbereder planktonnätet för provtagning. Längst ned i nätet finns en röd behållare som fångar upp provet. I mitten: Neele kopplar bort behållaren som innehåller planktonprov från 70 meters djup. Till höger: En första kik på provet visar på goda djurplanktonvolymer. Foto: Frida Tornberg, BalticWaters2030.

Tre planktonprover från Baggensfjärden. Etanol tillsätts i respektive planktonprov för konservering inför analys samt för att undvika att planktonen äter upp varandra. Foto: Frida Tornberg, BalticWaters2030

Förekomst av predatorer

Torsklarver har en mycket hög naturlig dödlighet då de bland annat är lättfångad föda för andra arter. Det är därför viktigt att undersöka förekomsten av predatorer på utsättningsplatserna. Det kan göras på flera sätt, bland annat med hjälp av provfiske och eDNA. Alla levande organismer släpper ifrån sig DNA, bland annat från avföring, ägg och fjäll. Den DNA som efterlämnas i miljön kallas eDNA. Med hjälp av vattenprover på olika djup och olika provpunkter kan forskarna både identifiera vilka fiskarter som finns i viken samt skaffa sig en uppskattning om den relativa mängden per art beroende på mängden eDNA. Genom att undersöka eDNA behöver projektet inte genomföra lika många provfisken, vilket är fördelaktigt då provfisken är kostsamma och inte lika skonsamma för fisken som eDNA-provtagning.  

Till vänster: Vattenprovtagning förbereds. Vattenbehållaren (cylindern) förs ned i öppet tillstånd på rätt djup för att sedan stängas igen med hjälp av en vikt som släpps ned längs repet. När vikten når vattenbehållaren stängs den och samlar in vatten från rätt djup. I mitten: Vattenprover filtreras på plats. Till höger: Konserveringsmedel sprutas in i filtret med eDNAet. Foto: Frida Tornberg, BalticWaters2030

Temperatur, salthalt och syre

Sist men inte minst tar Neele prover för att undersöka temperatur, salthalt och syre. Informationen är viktig för att ta reda på vart i vikarna, och på vilket djup, som det är mest fördelaktigt att släppa ut torsklarverna.

I slutet av dagen är Neele nöjd, hon har nu införskaffat mycket data som i nästa steg ska analyseras. Under sommaren väntar flera utsättningar av torsklarver i både Baggensfjärden i Stockholms skärgård, Tvären utanför Nyköping och Kappelshamnsviken på norra Gotland.

Vill du veta mer om projektet ReCod? Besök då recod.balticwaters2030.org

juni 22, 2022

Uppdatering: Jaris simning för, och över, Östersjön

Nu har Jari Cennet Tammi varit ute i 12 dagar på sitt världsrekordförsök – att simma från Stockholm till Helsingfors. Vi kikar in för att höra hur det går, vilka utmaningar som väntas och vilka utmaningar han redan stött på. Men också för att höra hur det praktiskt går till att simma en sträcka på 500 km utan följebåt.

Jari crawlar hela vägen till Helsingfors och efter sig drar han sin kajak med alla förnödenheter han behöver under färden. Kajaken, som kallas packraft, ligger så pass nära att Jari inte har möjlighet att sparka med benen, utan all kraft framåt sker med hjälp av armarna. Vid starten vägde kajaken 90 kg, men minskar i vikt kontinuerligt i takt med att provianten går åt. Men trots det använder inte Jari några hjälpmedel såsom paddlar.

- Varför ska jag ha något hjälpmedel som gör att jag simmar fortare, det förstår jag inte, säger Jari och ler.

Varje dag simmar Jari 15 km uppdelat på två pass och äter och sover på öar och kobbar. Den tiden han inte befinner sig i vattnet går till stor del åt till att genomföra praktiska sysslor, så som att sätta upp tältet, packa ihop och avsalta vatten – aktiviteter som tar ungefär 6 timmar om dagen. Men varje dag ser inte likadan ut. Snart väntar en lång simsträcka från Sverige till Åland.

Jari på sitt världsrekordförsök. Foto: Jari Cennet Tammi

- Den största utmaningen är sträckan över Ålandshav på 30 km som jag simmar i ett sträck. Vattnet där är kanske runt 11-12 grader och där kommer jag befinna mig i många timmar så största utmaningen att undvika hypotermi, alltså blir nedkyld, säger Jari.

Han ser den första sträckan, innan han når Ålandshav, som uppladdning inför den långa simningen över öppet hav. För att hålla värmen i det öppna havet behövs såklart rätt kläder: väst, våtdräkt, backalava, handskar och dubbla våtsockor. Viktigast är att hålla fötterna varma, blir de kalla är det kört, menar Jari.

Men det visar sig finnas fler utmaningar som var svåra att förutse. Tidigare i veckan stötte Jari på hårda vindar och vågor, det gick hål på kajaken som behövde limmas och torka i 8 timmar och till råge på allt tappade han en plomb. Jari är dock inte nedslagen för det utan fortsätter sin simning över, och för, Östersjön. Hoppet är att väderförhållandena är goda så att han kan korsa Ålandshav och vara på plats i Mariehamn på Åland till helgen.

Vill du veta mer om Jaris simning och hans engagemang för Östersjön, läs då artikeln Jari Cennet Tammi simmar för Östersjön. Du kan även följa var Jari befinner sig i realtid här, eller lyssna på dagliga intervjuer med Jari i Skärgårdsradion.

Vi håller tummarna att simningen över Ålandshav går bra och önskar Jari ett stort lycka till!

juni 20, 2022

Åtgärdsvikar inom projektet Levande vikar är valda!

Nu är arbetet med provtagningar, åtgärder och fallstudier i full gång inom demonstrationsprojektet Levande vikar. Fyra vikar är utvalda för åtgärder och ytterligare fyra vikar är kontrollvikar. I samtliga vikar pågår nu intensivt arbete med undersökningar och provtagning. Samtidigt genomförs särskilda fallstudier inom områden där forskarna behöver mer kunskap.

Komplexa miljöer ger komplext projekt

De grunda havsvikarna är en av de biologiskt rikaste naturmiljöerna i Östersjöns kustområde. De utgör bland annat barnkammare för många djurarter, och sediment och växter binder koldioxid och näring som annars skulle belasta havet och öka övergödningen. Men de grunda havsvikarna har förändrats. Vikarna påverkas av de storskaliga förändringarna i Östersjöns ekosystem, samtidigt som de utsätts för ytterligare tryck till följd av lokala aktiviteter. Enskilda avlopp och jordbruk bidrar till övergödning och exploatering av stränder och grunda bottnar förändrar miljön. Muddring, båttrafik, fiske och miljögifter skapar ytterligare påfrestning på ekosystemet i vikarna. Syftet med projektet Levande vikar är att försöka visa att det är möjligt att restaurera ekosystemen i dessa vikar, nyttja dem på ett hållbart sätt och beskriva vilka åtgärder som lämpar sig, hur effektiva de är och vad restaurering kostar.

Forskarna inom projektet kommer att jobba med en rad olika åtgärder i vikarna, både för att minska näringsbelastningen och den fysiska påverkan, och åtgärder som gynnar rovfisk. Ett problem med att göra många åtgärder samtidigt i ett område är att det kan vara svårt att bedöma deras relativa betydelse för slutresultatet. Därför kommer forskarna även att göra ett antal olika fallstudier som undersöker specifik påverkan, testar och utvärderar en påverkansfaktor och möjlig åtgärd åt gången, samt jämför olika restaureringsmetoder.

Val av åtgärdsvikar

De senaste två åren har projektet Levande vikar kartlagt och analyserat ett stort antal havsvikar som är kraftigt påverkade av övergödning, fysisk påverkan av exempelvis muddring eller båttrafik och/eller högt fisketryck. I våras valdes fyra åtgärdsvikar ut för vidare arbete, där undersökning av miljöstatus och åtgärdsbehov, lokal förankring och åtgärdsföreberedelser är i full gång. De fyra åtgärdsvikarna som har valts ut är:

  • Östanfjärden i Östhammar kommun
  • Sandviken i Norrtälje kommun
  • Långbroviken i Värmdö kommun
  • Toren i Haninge kommun

För att kunna särskilja naturliga förändringar från åtgärdseffekter har projektet även valt ut fyra kontrollvikar. Ekefjärd, Assöviken, Bodviken och Östra Myttingeviken.

Bild: Kvadrater markerar åtgärdsvikar, cirklar mar­kerar kontrollvikar.

Gemensamt för vikarna är att de är små, grunda och har en liten vattenomsättning. De har också grumligt och näringsrikt vatten, lite rovfisk och dålig yngelrekrytering. Det är antingen ont om bottenvegetation, eller så är det mycket kraftig vegetation med främst högväxande övergödningsgynnade arter.

Till höger: Toren. Foto: Naturvatten AB. Till väsnter: Östanfjärden. Foto: Linda Kumblad, Stockholm universitets Östersjöcentrum/BalticWaters2030

Långbroviken. Foto: Linda Kumblad, Stockholm universitets Östersjöcentrum/BalticWaters2030

Hur valde forskarna ut vikarna?

För att hitta passande åtgärdsvikar till projektet utgick forskarna från ett antal kriterier. Vikarna skulle bland annat vara kraftigt påverkade med exempelvis grumligt vatten, mycket påväxtalger, begränsad förekomst av vattenväxter och ont om rovfisk. Vikarna skulle även vara grunda och ha litet vattenutbyte med utanförliggande vatten. Är vattenomsättningen för stor kommer vattenkvaliteten utanför viken att avgöra miljön inne i viken och effekterna av åtgärderna svåra att mäta och utvärdera. Vikar med alltför stora avrinningsområden valdes bort eftersom stora avrinningsområden gör komplexiteten alldeles för stor i ett demonstrations- och forskningsprojekt. Förutom kriterier om vikarnas miljöstatus var det också önskvärt att det fanns ett uttalat lokalt engagemang för vikens miljö men inget omfattande, redan pågående åtgärdsarbete.

Vad händer nu?

Nu pågår intensivt arbete med utredningar, provtagningar och fallstudier för att få bra underlag för förslag på lämpliga åtgärder för respektive vik. Åtgärder i de valda vikarna planeras starta redan nästa år. Vill du veta mer om vad som händer just nu, kika in projektets senaste nyhetsbrev här.

Vi kommer löpande uppdatera med nyheter från projektet på vår hemsida www.balticwaters2030.org

juni 13, 2022

Stora utmaningar i projekt om utflyttad trålgräns

En utflyttad trålgräns som ett vetenskapligt experiment – hur fungerar det egentligen? Det var temat under ett seminarium den 8 juni där talarna slog fast att projektet har många utmaningar framför sig, och att det inte får stå i vägen för att införa fler åtgärder för att skydda Östersjöns fiskarter och ekosystem. 

Efter en stark nedgång i många fiskbestånd var riksdagspartierna i november 2021 överens om att trålgränsen ”skyndsamt” borde flyttas ut till tolv nautiska mil utanför Sveriges kust. Sedan dess har även Havs- och Vattenmyndigheten rekommenderat en utflyttad trålgräns, och därefter kom beskedet från regeringen. Trålgränsen ska flyttas ut, men på prov och i avgränsade försöksområden längs ostkusten inom ramen för ett vetenskapligt projekt. 

Projektet diskuterades under ett riksdagsseminarium på världshavsdagen 8 juni 2022 som Elin Segerlind (V) och Betty Malmberg (M) stod värdar för och där Mats Svensson (HaV), Ulf Bergström (SLU Aqua), David Langlet (Uppsala Universitet) och Henrik Svedäng (Stockholms Universitet) medverkade.  

Kort sammanfattning av projektets utmaningar: 

  • Miljön och artskydd. Henrik Svedäng lyfte sillens och strömmingens viktiga betydelse för Östersjöns ekosystem, och hur den kraftiga nedgången borde leda till att regeringen beslutar om att flytta ut hela trålgränsen. Ulf Bergström höll med, och var tydlig med att projektet inte ska ses som en förvaltningsåtgärd, utan ett forskningsprojekt. Frågan är om det kan fördröja införande av viktigt skydd för de nedgående bestånden? Mats Svensson svarade att projektet inte ska stå i vägen för att införa ytterligare förvaltningsåtgärder, ett viktigt löfte inför framtiden. 
  • Tiden. I regeringens uppdrag står det att projektet ska pågå till 2027. Ulf Bergström menade att vi tidigast skulle kunna se effekter på bestånden efter 3-4 år, medan Mats Svensson gav beskedet att projektet som tidigast väntas starta vid årsskiftet 22/23. Innan projektet startar behövs ny information tas fram och överläggningar ska också ske med Finland och Danmark som idag har tillträde till vårt vatten. Kommer vi att hinna se några effekter under projekttiden? Och vad händer med kustfiskarna som inte väntas se någon förbättring på minst 3-4 år, förutsatt att inga andra åtgärder införs? 
  • Områden. Projektet innebär att trålgränsen flyttas ut i avgränsade försöksområden, och alltså inte längs hela kusten. Vi vet ännu inte hur fisken migrerar, vilket skapar utmaningar för vilka områden som ska väljas ut. Forskarna på plats lyfte också den betydande risken att fisketrycket kommer att öka på andra ställen. 
  • Juridiken. Vi har idag upplåtit vårt vatten till finska och danska båtar. Vad gäller egentligen när vi nu vill begränsa tillträdet? Det finns olika sätt att gå till väga, och frågan är vilken Sverige kommer att välja. Hur vi går vidare kan bli avgörande för hur lång tid processen kan ta. 

Seminariet lyfte fram tydliga osäkerheter i projektet, och det kan i dagsläget inte ses som en lösning för att återhämta de svaga bestånden i Östersjön. Snabba åtgärder behövs, med sänkt fisketryck och skyddade områden. Regeringen har därmed missat en möjlighet att införa nödvändiga kraftfulla förvaltningsåtgärder för att återställa bestånden, och det fiskeripolitiska arbetet är därmed fortfarande långt ifrån över.

Arrangörer: Betty Malmberg (M), Elin Segerlind (V) och BalticWaters2030 

Talare: Mats Svensson, avdelningen för havsförvaltning, Havs- och vattenmyndigheten 
Ulf Bergström, Marinekolog, SLU Aqua 
David Langlet, Professor i miljörätt vid Juridiska institutionen, Uppsala universitet  
Henrik Svedäng, Docent i marin ekologi, Stockholms universitet 

Moderator: Beatrice Rindevall, BalticWaters2030 

juni 10, 2022

Stiftelsen skriver artikel i Jordbruksaktuellt

"I ljuset av pågående krig har priset på mineralgödsel och diesel skjutit i höjden vilket kan skapa flaskhalsar för jordbrukssektorn och vår livsmedelsproduktion. Ryggmärgsreflexen – att använda subventioner för att stötta jordbrukssektorn ger en tillfällig respit men löser inte de långsiktiga problemen. Nu är det viktigare än någonsin att skapa cirkulära flöden i jordbruket genom att binda och återföra näringsämnena tillbaka in i systemet" - det skriver Helene Limén, omvärldsanalytiker, och Konrad Stralka, verkställande ledamot i senaste numret av Jordbruksaktuellt. Läs hela artikeln på sid 29 i Jordbruksaktuellt, och hör även mer om hur BalticWaters2030, tillsammans med SLU och RISE, arbetar för att bidra till ett mer cirkulärt jordbruk genom projektet Cirkulär NP - Bättre kretslopp för djurgödsel.

juni 9, 2022

Jari Cennet Tammi simmar för Östersjön

Den 11 Juni ska Jari Cennet Tammi, 63 år, ge sig på ett världsrekordförsök. Han ska simma från Stockholm till Helsingfors, en sträcka på 500> km, utan följebåt. Och han gör det för att han älskar äventyr - och för Östersjön.

Hur får man för sig att slå ett världsrekord i långdistanssimning vid 63 års ålder? Egentligen är det bara en slump. Jari började simma som träningsform år 2016 efter en knäoperation, men när pandemin slog till 2019 stängde alla simhallar. Jari började därför att simträna i havet, och när han började simma så simmade han långt.

Sommaren 2021 gjorde Jari sin första långdistanssimning mellan Oaxen, utanför Trosa, till Öregrund – en sträcka på 328 km. Han hade gärna fortsatt hela vägen till Gävle, men hemma väntade långväga besök så Jari fick nöja sig med Öregrund.

Bild: Jari redo att simträna. Foto: Okänd

- Alla som gjort ett tufft lopp, som exempelvis Vänern runt, har nog tänkt ”aldrig mer” precis när de går i mål, men efter bara ett par timmar så börjar tankarna vandra till nästa utmaning, säger Jari.

För hans simningsinsats förra sommaren blev Jari utnämnd till årets manliga äventyrare 2021 och sedan dess har allt gått fort. Nu sitter han här, några dagar bort från att starta sin längsta simning någonsin med målet om ett världsrekord.

Jari med kajaken han drar efter sig när han simmar. I kajaken ryms alla förnödenheter som behövs under simningen. Foto: Madeleine Kullenbo, BalticWaters2030.

Intresset för just Östersjön är något som alltid funnits där, men det har vuxit sig starkare i och med simningen. Under många år tillbringade Jari mycket tid på sommarstället i Oaxen och han såg hur gös, abborre, gädda och sill stadigt minskade. Under simningen mellan Oaxen och Öregrund stötte han på spigg i mängder, men andra fiskarter lös med sin frånvaro. Samtidigt har blåstångsängarna, som han minns från barndomen, täckts med ett lager av alger och fler gånger än han kan räkna har han kört fast i algansamlingar vid kustbanden.

- Någonting är ju fel, nåt måste göras för Östersjön. När jag bestämde mig för att genomföra årets världsrekordförsök ville jag göra det för ett gott syfte – jag ville hitta en organisation som arbetar med att förbättra miljön i Östersjön och sprida ordet till fler människor. Då hittade jag er, säger Jari.

Jari har som mål att en gång i veckan under simningen sammanfatta vad han ser för djur och växtliv i Östersjön för att sprida medvetenhet om hur det ser ut i innanhavet, både det bra och det dåliga.

Vad tror du måste till för att ändra den negativa utvecklingen i Östersjön?

- Det storskaliga fisket, där fångsten går till foder för minkar, är förskräcklig! Ska vi fiska ska vi fiska för att äta det, annars kan vi låta fisken vara, avslutar Jari.

Vi tackar Jari för hans engagemang i BalticWaters2030s arbete och önskar honom ett stort lycka till!

Vem är Jari Cennet Tammi?

Ålder: 63
Bor: Stockholm
Sysselsättning: Pensionär och äventyrare som ska genomföra ett världsrekordförsök i simning mellan Stockholm och Helsingfors utan följebåt. Innan pensionering arbetade han i byggbranschen.
Favoritart i Östersjön: Tumlare 

Mer om världsrekordförsöket

Hur ser loppet ut? Jari simmar själv, utan följebåt, 500 > km mellan Stockholm och Helsingfors. Han startar simningen 11 juni och planerar gå i mål 17 juli.

Hur ser en vanlig dag ut under simningen? Varje dag simmar Jari 15 km uppdelat på tre pass över dagen. Undantaget är passagen mellan Sverige och Åland. Denna sträcka är öppet hav som Jari måste simma i ett svep. Jari sover på öar och kobbar under de 30 dagar som han simmar mellan Stockholm och Helsingfors.

Vad finns i Jaris packning? Jari har med sig en kajak, som han drar efter sig, med alla förnödenheter han behöver under simningen. I packningen finns bland annat mat, avsaltningsanläggning för dricksvatten, solceller som laddar hans satellitradio, tält och kläder.

Går det att följa Jaris världsrekordförsök? Jaris simning går att följa på Facebook. Skärgårdsradion kommer intervjua Jari kontinuerligt, via satellittelefon, för att höra hur loppet går. Inslagen kommer publiceras på Skärgårdsradions hemsida.

juni 7, 2022

ReCod sätter ut de första torsklarverna i Östersjön

Johanna Fröjd, driftledare på forskningsstationen Ar, och Neele Schmidt, doktorand på Uppsala universitet, dubbelkollar all utrustning på däck inför den första utsättningen av torsklarver i Östersjön. De har gjort det här förut – men bara för att testa utrustningen. Nu ska de för första gången släppa ut larver som kläckts fram inom projektet ReCod.

Båten ligger och guppar i Baggensfjärden, en av de tre utsättningsplatserna i Östersjön som projektet identifierat som gynnsamma platser för torsklarverna. I fjärden finns det gott om plankton som utgör föda för de små torsklarverna. Det finns även relativt få predatorer vilket ökar chansen till att fler larver överlever. Innan utsättningen börjar ska Neele och Johanna ta prover för att få svar på hur förutsättningarna i viken ser ut just idag. De tar planktonprover för att undersöka djurplanktontillgången samt ljustester för att undersöka sikten. Sikten är avgörande för att veta hur djupt ned torsklarverna kan hitta föda. De kommer även ta prover på temperatur, salthalt och syre för att ta reda på exakt vart i fjärden, och på vilket djup, som torsklarverna ska släppas ut. Efter analysen bestämmer de att torsklarverna kommer släppas ut på ca 10 meters djup – här är förhållandena just idag optimala för de små larverna. Temperaturen är strax under 10 grader, det finns ljus och god tillgång på föda.

Till vänster: Neele och Johanna förbereder för provtagning. I mitten: Planktonnätet. Nätet förs ned till 35 meters djup på tre platser i Baggensfjärden och dras i vattenmassan. Provet samlas ihop i den röda behållaren i slutet av nätet. Till höger: Johanna och Neele gör ljustester på tre olika punkter i Baggesfjärden. På varje punkt görs ljusproverna på olika djup.

I två stora backar finns ett 20-tal plastpåsar, försiktigt förseglade. I dem finns uppskattningsvis 100 - 200 000 små torsklarver som enbart är några dagar gamla. Det är minst sagt en delikat uppgift att frakta torsklarver. Påsarna måste förslutas med viss mängd vatten och fylls sen upp med ren syrgas. Det görs för att det ska finnas syre för larverna under tiden de transporteras. Vattnet i påsarna måste också hålla en sval temperatur och så måste påsar och backar hanteras varsamt för att minimera skador på larverna.

Till vänster: Påsar med torsklarver. Till höger: Utsättningsenheten.

Johanna och Neele fyller på utsättningsenheten med 20 liter vatten och för ned en slang till botten på behållaren. Slutligen sätter de på en tratt på slangen. Varje påse med torsklarver töms försiktigt ned i utsättningsenheten.

När alla torsklarver har placerats i utsättningsenheten är det äntligen dags att släppa ut larverna. Utsättningsenheten förs ned till 10 meters djup. Johanna släpper en vikt som sitter på vajern. När vikten når utsättningsenheten öppnas luckan och alla torsklarver släpps ut.

Nu håller vi tummarna för att många torsklarver kommer klara sig och växa upp till livskraftiga torskar. Under kommande veckor fortsätter provtagning, provfiske och utsättning. Utsättningarna kommer ske två gånger i veckan hela sommaren, härnäst i Kappelhamnsviken på Gotland. Parallellt sker även experiment för att hitta en märkningsmetod som är beständig över tid, så att framtida, återfångade torskar kan härledas till projektet.

Var kommer torsklarverna ifrån?
Torsklarverna som släpps ut i projektet ReCod är avkomma från torskarna som bor på Ar. Torskarna på Ar är fångade i södra Östersjön (i området runt Bornholm och vidare upp mot södra Gotland) och kommer från det som kallas östra torskbeståndet. Runt Åland finns den så kallade Ålandstorsken. Det har gjorts flera studier på Ålandstorsken för att fastställa om det är en egen population, det vill säga är genetiskt skild från torsken i södra Östersjön. Det finns idag inga tecken på att så skulle vara fallet. Det mest sannolika är att torskarna runt Åland är torsk som simmat från södra Östersjön upp till havet runt Åland och stannat där. Ålandstorsken och Östersjötorsken är alltså samma population, men uppehåller sig på två skilda platser i Östersjön. Det finns därför ingen risk för att torsklarverna från Ar ska kunna påverka arvsmassan på de torskar som lever runt Åland.

Vill du veta mer om projektet ReCod? Besök då recod.balticwaters2030.org

Foto: Konrad Stralka, BalticWaters2030
Text: Madeleine Kullenbo, BalticWaters2030

maj 31, 2022

En utflyttad trålgräns – hur görs det?

Varmt välkomna till ett seminarium på Världshavsdagen om en utflyttad trålgräns.

Efter en stark nedgång i många fiskbestånd slog riksdagspartierna i november 2021 fast att trålgränsen ”skyndsamt” skulle flyttas ut till tolv nautiska mil utanför Sveriges kust. Sedan dess har även Havs- och Vattenmyndigheten rekommenderat en utflyttad trålgräns, och nyligen kom beskedet från regeringen. Trålgränsen ska flyttas ut, på prov i avgränsade försöksområden längs ostkusten inom ramen för ett vetenskapligt projekt. Varför blev det ett vetenskapligt projekt? Hur utformas projektet? Räcker det att skydda avgränsade områden längs ostkusten? Kan eventuella dispenser påverka effekten av åtgärden? Hur kommer uppdraget att påverka andra processer? Vad innebär avtalen med andra länder som fiskar innanför Sveriges 12-milszon? Hur påverkas kustfiskare och miljö av bristen på fisk och större individer? Och slutligen – vad tror deltagarna om den föreslagna åtgärdens effekt? Välkomna på seminarium om trålgränsen och hur vi bäst skyddar Östersjöfisken.

>> Läs en sammanfattning från seminariet här

Tid: Världshavsdagen 8 juni, kl. 10.30-12.00

Adress: Riksgatan 2 (Östra riksdagshuset)

Lokal: Mittpoolen

Anmälan krävs – Anmäl dig med namn och organisation till elin.segerlind@riksdagen.se. Antal deltagare är begränsat.

Arrangörer: Betty Malmberg (M), Elin Segerlind (V) och BalticWaters2030

Talare: Mats Svensson, avdelningen för havsförvaltning, Havs- och vattenmyndigheten
Ulf Bergström, Marinekolog, SLU Aqua
Anna Christiernsson, Docent och biträdande lektor i miljörätt, Stockholms universitet
David Langlet, Professor i miljörätt vid Juridiska institutionen, Uppsala universitet 
Henrik Svedäng, Docent i marin ekologi, Stockholms universitet

Moderator: Beatrice Rindevall, BalticWaters2030

Hoppas att vi ses där!

maj 23, 2022

Naturlig torsklek har börjat på Ar

Östersjötorsken leker i maj-augusti och nu har romantiken även nått forskningsstationen Ar!

Det uppvaktas ihärdigt och varje dag produceras mellan 50 - 100 000 ägg inom projektet ReCod. Äggen ska sedan kläckas på stationen och de 4-6 dagar gamla larverna kommer sättas ut på valda platser i Östersjön. Just nu testas all utrustning och det planeras intensivt för att säkerställa att alla detaljer runt transport och utsättning ska fungera optimalt för att larverna ska ha de bästa förutsättningarna i det fria.

Vill du veta mer om projektet ReCod och hur torskleken går till? Kika då in på ett virtuellt besök på forskningsstationen!

maj 23, 2022

Miljömärkning av fisk – håller den vad den lovar?

Konsumenter har genomgående stort förtroende för olika miljömärkningar, men levererar miljömärkning av fisk på sina löften? Vid en fördjupad granskning framgår att det finns utrymme för förbättringar och att tydligare information till konsumenterna behövs.

Dagens miljömärkning av vildfångad fisk utgår från en fiskeriförvaltning som bygger på osäkra beståndsuppskattningar. För att kunna garantera hållbar fisk behöver man ta hänsyn till bristerna i förvaltningen vid miljömärkningen. Mer än 90% av all MSC märkt fisk och sjömat som säljs är dessutom villkorad – det vill säga uppfyller inte alla kriterier för att vara fullt certifierad, något som inte presenteras tydligt för konsumenterna.

Slutsatsen är att det finns stor potential för förbättringar, både vad gäller konsumentinformation och för miljömärkningen som sådan. Dessutom behöver ansvariga politiker och myndigheter agera för en fiskeriförvaltning som kan vända den negativa trenden för fiskbestånden.

Trots bristerna i miljömärkning av fisk är det bättre att välja certifierad vildfångad fisk än omärkt eftersom certifieringarna ändå bidrar till långsiktiga förbättringar i vissa yrkesfisken.

Vilma Johansson och Amanda Öberg – 2021 års traineer hos BalticWaters2030 skrev ”Dagens miljömärkning av vildfångad fisk behöver förbättras”. Med erfarenheterna från traineeprogrammet har traineerna fått med sig kunskap om praktisk miljövetenskap och hållbar utveckling. Läs mer om deras upplevelser av programmet här.

Stiftelsen utlyser nu två nya traineeplatser för hösten 2022. Läs mer om traineeprogrammet och ansök på vår hemsida

Miljömärkt fisk
Idag finns i huvudsak två miljömärkningar av vildfångad fisk på den svenska marknaden: MSC (Marine Stewardship Council) och KRAV. MSC är en global certifiering med­an KRAV endast finns på den svenska marknaden. KRAV bygger sedan 2019 på MSC:s standard men inkluderar även egna kriterier för social hållbarhet, klimatpåverkan och fiskeredskap.



För ytterligare information:
Helene Limén
Omvärldsanalytiker vetenskap och projektfinansiering
Tel: +46 (0)707 14 81 90
helene.limen@balticwaters2030.org

Konrad Stralka
Verkställande ledamot
Tel: +46 (0)70 750 23 31
konrad.stralka@balticwaters2030.org

maj 12, 2022

Grunda vikar som naturliga kolsänkor

Sjögräsängar, mangroveskogar och andra kustnära ekosystem kallas ibland för "blue carbon habitats" på grund av deras förmåga att binda och lagra kol. En global uppskattning visar att hälften av allt kol som finns bundet i havsbottnen finns i kustnära ekosystem som mangroveskogar och sjögräsängar, trots att de bara utgör ett par procent av havets yta. Att skydda kustnära kolsänkor, och identifiera nya, blir allt viktigare när vi står inför klimatförändringar. Därför bestämde sig Betty Gubri, student i marin ekologi vid Stockholms universitet, att undersöka om grunda, lagunliknande havsvikar i Stockholms skärgård har potential att vara naturliga kolsänkor. Betty tittade framför allt på bottensedimentens förmåga att binda kol och hur olika variabler - vikens exponering för vågor och vind, vikens djup, sedimentens sammansättning och undervattensvegetation - påverkar förmågan.

Vad är en kolsänka?
Kol i naturen flödar mellan atmosfären (som koldioxid), marken, haven, växter och djur. En kolsänka tar upp och lagrar kol under lång tid. Kolsänkan minskar därmed mängden koldioxid i atmosfären och havet.


Betty gav sig ut med projektet Levande vikar under september 2021 för att ta prover i nio vikar i Stockholms skärgård. Hon tog sedimentprover för att kunna kartlägga sedimentens sammansättning samt genomförde visuell undersökning och kvantitativ provtagning av undervattensvegetation i vikarna. Bettys resultat visar exempelvis att sedimentet i grunda vikar innehåller betydligt mer kol per kvadratmeter än sedimentet i Östersjöns sjögräsängar. Det innebär att de kan betraktas som ett habitat som binder och lagrar kol och därmed kan bidra till att begränsa effekterna av våra utsläpp av växthusgaser.

- Genom landhöjningen blir vikarna mer och mer isolerade och mindre utsatta för vågor. Det gör att organiskt material ackumuleras inne i vikarna. Eftersom de har en så liten öppning mot havet blir det organiska materialet kvar och kan lagras under lång tid, säger Betty.

Foto: Linda Kumblad, BalticWaters2030/Stockholm universitets Östersjöcentrum


Det finns få studier av kolsänkor i Östersjöns kustområden och det behövs mer forskning för att vi ska förstå vad som gör kustmiljön till en effektiv kolsänka. Till exempel vet vi inte om vikarnas förmåga att binda kol försämras när miljön i viken försämras och om restaureringsåtgärder därför kan bidra till att skapa naturliga kolsänkor.

Nu väntar nya äventyr för nyexaminerade Betty som precis rest hem till Frankrike. Men resultaten från hennes masteruppsats kommer följas upp. Under 2022 kommer forskarna inom Levande vikar att samla in och analysera sedimentprover från flera vikar, i samarbete med andra forskare, för att ytterligare öka kunskapen om vikarnas kollagringsfunktion och hur den påverkas av restaureringsåtgärder.

Bettys masterarbete Estimation of sediment carbon storage in shallow bays of the Stockholm archipelago finns att läsa här. Uppsatsen, som är författad inom forskningsprojektet Levande vikar, kommer att ombearbetas till en vetenskaplig artikel.

Vad är en grund vik?
De grunda havsvikarna är en av de biologiskt rikaste naturmiljöerna i Östersjöns kustområde. De består av ett grundområde som snörpts av via öar, uddar eller en grund tröskel i mynningen till utanförliggande vattenområde. Isoleringen gör att viken är skyddad från vind och vågor och vattnet stannar kvar länge, från någon dag till över en månad. Det begränsade vattenutbytet med havsområdet utanför i kombination med att viken är relativt grund gör att vattnet värms upp snabbare under vår och sommar än utanförliggande vatten. Att vattnet är så stilla leder till sedimentering och ansamling av näringsrikt, organiskt material på botten. Detta gör vikarna väldigt produktiva med många olika arter av djur och undervattensväxter. Vikarna har ett medeldjup på 1,5-2 meter så ljuset når normalt ned till vikens botten vilket möjliggör att det kan växa rikligt med undervattensvegetation.

Foto: Madeleine Kullenbo, BalticWaters2030

maj 6, 2022

Fisket ur en kustfiskares perspektiv

Solen skiner i Grisslehamns fiskhamn, men de kyliga vindarna skvallrar om att det fortfarande är långt till sommaren. Fiskaren Dick Tillberg har precis kommit in till hamnen med sin fiskebåt. Han har varit ute och fiskat Ålandstorsk i forskningssyfte åt projektet ReCod. Torsken, som han fångat med nät på olika djup, kommer köras till forskningsstationen Ar på Gotland, där forskare från Uppsala universitet ska studera skillnaderna mellan Ålandstorsken och torsk från södra Östersjön. Ålandstorsken har nämligen visat sig vara i betydligt bättre skick än torsk från resterande östra beståndet – trots att de idag förvaltas som ett och samma bestånd. Svaret på frågan varför torsken i Ålandshav är i så god kondition kan vara viktig kunskap för att sätta in åtgärder och förbättra förvaltning av torsk i Östersjön.

Det är intresset för sjön, uppväxten vid havet och på båt som gjorde att Dick valde fiskeyrket för 38 år sedan. Men det var först när en dåvarande kollega skaffade sig en båt som även Dick tog klivet till att köpa båt och bli fiskare på heltid. I början var tillgången på fisk, framför allt torsk, mycket god.

Bild: Dick Tillberg. Foto: Madeleine Kullenbo, BalticWaters2030

- Hela hamnen här i Grisslehamn är uppbyggd runt torskfisket. På 80-talet fiskade man med krok och halva byn var här och redde upp krokar och betade på, sen kom näten. De var effektivare och mindre jobb att ha att göra med, säger Dick.

Än idag är det nät som Dick använder när han fiskar. Mestadelen av fisket gör han ca 8-10 sjömil nordost om Grisslehamn. Dick har, förutom att förse bygden med färsk fisk, även levererat dagsfärska torskfiléer till Ekerölinjen. Men sedan 2019 är det stopp för torskfiske på östra torskbeståndet. Så vad fiskar Dick idag?

- Jag har ju provat allt annat nu när man inte får fiska torsk. Strömming finns det ingen, den har minskat kopiöst bara det sista året tycker jag. Förr kunde man fiska sik på somrarna här ute, men man får inte mycket trots att man lägger flera kilometer med siknät. Jag har även haft arrende lite norr om Grisslehamn för att fiska ål, men det har jag lagt av med, säger Dick.

Precis bredvid oss ligger den lokala fiskbutiken. Dick menar att efterfrågan på lokalfångad fisk är stor men tyvärr kan inte han, eller de två andra fiskarna i Grisslehamn, tillgodose efterfrågan.

Vad tror du är orsaken till att torsken och sillen – eller strömmingen som den kallas för norr om Kalmarsund - minskat?

- Dom tror ju att det är överfiskat och att strömmingen inte växer till sig. Strömmingen blir ju könsmogen tidigare, men torsken här vet jag inte. Den har inte varit eländigt liten och mager, förutom förr på höstarna – då kunde torsken vara urlekt. Men på våren och sommaren är den jättefin, säger Dick.

Bild: Grimgarn på Dicks båt. Foto: Madeleine Kullenbo, BalticWaters2030

Dick fiskar numera med grimgarn. Det har en vanlig nätslinga med stora masker utanpå. Garnen fiskar mer effektivt och sälen ger sig inte på fisken i näten på samma sätt som med vanliga, traditionella nät, säger Dick.

- Grimgarn är så trassliga så sälen vill inte in där. Nackdelen är ju att de är trassliga för mig med, skrattar Dick.

- Jag gillar havet, men sen är det såklart tjurigt ibland när det blåser 15-20 sekundmeter och snöglopp på det. Men inget slår känslan när man kommit i hamn och fått bra med fisk, säger Dick.

Precis när vi ska avsluta för att gå och lasta på Ålandstorskarna på lastbilen som ska köra dem till forskningsstationen Ar på Gotland flikar Dick in:

- Industrifisket tycker jag att dom kunde skrota. Det finns en stor båt från västkusten som är registrerad på ostkusten för att komma åt regionala kvoter i Bottenhavet, vilket de får. Den gick förbi här igår, söderöver. De ökade ju kvoten med 80 % på strömming här uppe för att de ändrade räknemodeller. Så det finns helt plötsligt massa strömming här tydligen. Men alla kustfiskare, det spelar ingen roll vem man pratar med, de får ju ingenting. Bara några kilo! Jag har ju hållit på med tusen meter garn, ibland har man bara fått ett par, tre kilo. Som bäst i år har jag fått 30 kg strömming. Min kollega har samma han, det går inte att livnära sig på alls längre, säger Dick.

Idag är de tre småskaliga fiskare i Grisslehamn. En av dem ska sluta.

- Det är inte det här folk vill ha – några stycken stora industritrålare. De vill ju ha det här småskaliga tror jag. Varenda en jag pratar med säger så i alla fall, säger Dick.

Vi går tillbaka mot båten och lastbilen. Vi håller tummarna att Ålandstorskarna som Dick har fiskat kommer säkert fram till Ar. Torsk är en tålig fisk som anpassat sig genetiskt till förhållanden som råder i Östersjön. Men fiskar vi ned torsken i Östersjön, kan den inte ersättas med fiskar från andra bestånd. Detsamma kan även gälla för sillen. Förändring i förvaltningen och fisket måste till, så att storskaligt foderfiske får stå tillbaka till förmån för det småskaliga fisket med passiva redskap. Så att Dick och hans fiskarkollega ska kunna förse boende och turister i Grisslehamn med lokalt fångad fisk även i framtiden.

Vill du veta mer om projektet ReCod, kika då in här.

maj 6, 2022

Driftsassistent på forskningsstationen Ar

BalticWaters2030 söker sommarpersonal till projektet ReCod, som genomförs på forskningsstationen Ar på norra Gotland. Projektet ska ta reda på om det går att hjälpa torsken förbi det sårbara äggstadiet och genom utsättningar av torsklarver öka antalet småtorskar i havet. Nu söker vi dig som brinner för Östersjöfrågor och trivs med praktiska sysslor för att hjälpa oss med projektarbetet under sommaren 2022.

Dina arbetsuppgifter

Vi söker dig som tycker om och drivs av att ge stöd åt medarbetare och som vill arbeta med djur i en vetenskaplig miljö. Exempel på arbetsuppgifter är:

  • Tillsyn av fisk, ägg och larver, inklusive matning
  • Enklare kontroll av vattenvärden
  • Tillsyn och underhåll av vattenreningssystem
  • Bistå vid fältarbete som utsättning av torsklarver eller provtagning
  • Bistå vid allmänt underhåll av anläggningen

Dina egenskaper

För att passa för tjänsten behöver du vara lösningsorienterad och beredd att ta tag i problem när de uppstår. Du trivs med att planera ditt arbete självständigt, är noggrann och villig att ta ansvar och initiativ. Det är meriterande om du har utbildning inom, eller intresse av, biologi och naturvetenskaplig forskning. Det är också meriterande om du tidigare arbetat med djur. B körkort är ett krav.

Om anställningen

Verksamheten styrs i stor utsträckning av naturens förutsättningar vilket gör att arbetstiderna kan variera. Du förväntas kunna arbeta såväl vardagar som helger. Du blir anställd på timmar där arbetstiden kan variera mellan 50-100% av en heltid, beroende på projektets behov och fältaktiviteter.

Ansökan

CV med personligt brev skickas till jobb@balticwaters2030.org. Urval och intervjuer kommer att ske löpande – välkommen med din ansökan redan idag!

Kort om rollen
Ort: Gotland, Ar
Titel: Driftsassistent
Anställningsform: Timanställning
Lön: Timlön efter överenskommelse
Sista ansökningsdag: 2022-05-31


Om BalticWaters2030

BalticWaters2030 är en oberoende stiftelse som arbetar långsiktigt för en friskare Östersjö. Stiftelsen genomför storskaliga, åtgärdsorienterade miljöprojekt och bedriver tillämpad forskning för att visa vilka åtgärder som kan bidra till ett friskt och välmående ekosystem, från land till hav. BalticWaters2030 verkar också för att sprida kunskap om Östersjöns miljö till allmänhet, myndigheter och beslutsfattare samt genomför utlysnings och traineeprogram för framtida forskare och samhällsvetare. Målet är att öka kunskapen om de utmaningar som havet står inför och bygga opinion så att beslut blir tagna och åtgärder genomförda.

april 28, 2022

Stiftelsen skriver debattartikel i Altinget

Östersjöns fiskbestånd tynar bort. Torsken är nästan försvunnen. Sill och strömming minskar snabbt. De senaste decennierna har vi sett ålen närapå försvinna, samtidigt som lax och gädda är illa ute. Ny forskning visar att det inte finns någon tid att vänta.

Sverige, som ofta framställer sig självt som ett ledande land i miljöfrågor, måste visa ledarskap för att hejda den katastrofala utvecklingen för Östersjöns fiskbestånd. Ansvaret vilar tungt på regeringen. Så varför händer inget?

Läs stiftelsens debattartikel Regeringen måste rädda fiskbeståndet i Östersjön i Altinget.

april 26, 2022

Följ med på en djupdykning i vassen

Solen skiner på väg till Stockholm Universitets Östersjöcentrum där vi ska träffa Åsa Nilsson Austin. Vi ska prata om vass - något som en del söker sig till för att öka chansen att fånga gädda, medan andra för en årlig kamp emot för att det inte ska växa igen längs badbryggan. Åsa däremot kommer aldrig uttrycka vass som någonting positivt eller negativt – med doktorsexamen i marin ekologi – är vass en del av den kustnära miljön.

Åsa har precis påbörjat en tvåårig postdoktortjänst där hon kommer studera effekterna av vasskörd på ekosystemen i grunda havsvikar. Hennes projekt är en av flera fallstudier som genomförs inom projektet Levande vikar vars syfte är att undersöka och utvärdera åtgärder för att restaurera ekosystem i grunda havsvikar.

- Östersjön har alltid legat mig varmt om hjärtat. Vi får ofta höra att innanhavet är övergött och dött, men det finns otroligt fina miljöer fulla av liv om man tittar ned under ytan, speciellt i de grunda havsvikarna, säger Åsa.

Varför är vass så spännande?
- Vass är vanligt förekommande där land möter hav runt Östersjön, vilket gör att den har en stor påverkan på miljön i grunda vikar. Samtidigt finns det ett stort intresse för att ta bort vass, vassen är inte alltid förenlig med hur vi människor vill nyttja kustlinjen. I mitt postdok-projekt ska jag undersöka påverkan på ekosystemet av att ta bort vass och vilka metoder och tillvägagångssätt som är mer eller mindre lämpliga för miljön, säger Åsa.

Idag finns det delvis reglering runt att ta bort vass. Viss vasskörd som genomförs privat ska anmälas till länsstyrelsen. Det verkar därför finnas en föreställning om att vasskörd i stor skala kan förändra Östersjöns kustekosystem, men exakt hur är inte beforskat.

- Vass har viktiga funktioner. Den binder sedimentet, tar upp näring och minskar grumlighet i vattnet, fångar upp koldioxid och utgör viktiga habitat för fågel, fisk och smådjur. Men vassens utbredning har också ökat explosionsartat till följd av övergödning och att vår djurhållning ställts om. Idag betar inte lika mycket boskap utmed stränderna som förr, vilket tidigare höll nere vassens utbredning, säger Åsa.

Åsa under inventering av fiskyngel och undervattensvegetation i vikar längs Gävleborgs kust förra sommaren. Foto: Henrik Schreiber

Trots att det saknas en del forskning om vassen, dess funktion i Östersjön och effekter av skörd, är Åsa inte ensam om att undersöka området. Sveriges Lantbruksuniversitet har nyligen startat ett forskningsprojekt – Reed as Feed – som bland annat kommer undersöka möjligheten att använda vass som foder för hästar och kor. Här finns möjlighet till synergier mellan Åsas projekt och Reed as Feed. Bland annat när på året vass kan och bör skördas, både för ekosystemet och vassens näringsvärdes skull.

- Vass har haft en betydlig större roll historiskt. Den har använts för att bland annat att bygga tak och som mat till boskap. Idag ses den inte som en resurs, men kanske kan projekten bidra till ny kunskap om vassens betydelse för miljön och användningsområden för oss människor, säger Åsa.

Vad ser du mest fram emot med ditt projekt?
- Jag älskar att vara ute i fält, analysera data och söka svar. Att få göra det inom projektet Levande vikar, där metoder för restaurering testas och utvärderas för en bättre miljö, gör projektet än mer spännande, avslutar Åsa.

Vad är vass?
Vass är Sveriges största gräs. Det finns flera arter av vass, men den vanligaste är Phragmites australis och kallas kort och gott för vass. Den föredrar näringsrika miljöer, men är inte särskilt kräsen och återfinns utmed kusten i hela Östersjön. Vass är snabbväxande och dess explosiva spridning trycker undan andra växtarter vilket minskar biodiversiteten. Samtidigt kan vass vara viktiga habitat för fåglar, fisk och smådjur, det binder koldioxid och sediment så att grumligheten i vattnet minskar.


Mer om projektet Levande vikar
Syftet med projektet Levande vikar är att försöka visa att det är möjligt att förbättra miljön i grunda havsvikar och ta fram kunskap om hur det kan göras på ett kostnadseffektivt sätt. Dels kommer projektet arbeta med att testa och utvärdera åtgärder var och en för sig i ett antal fallstudier, dels ska fullskalig restaurering i några grunda havsvikar längs Svealandskusten genomföras. Levande vikar pågår fram till och med 2027 och genomförs och finansieras av BalticWaters2030 i nära samarbete, och med finansiellt stöd från, Stockholms universitet och länsstyrelsen i Stockholm. Havs- och vattenmyndigheten (HaV) har tillskjutit medel till Stockholms universitet för genomförandet av provtagning och uppföljning i projektvikarna. Totalt satsas drygt 45 miljoner kronor på projektet.

april 22, 2022

Ansök till höstens traineeprogram

Vill du komplettera din samhällsvetenskapliga examen med praktisk miljövetenskap och har du intresse av att arbeta i en miljö där forskning omsätts i praktiska åtgärder och sprids till beslutsfattare? Sök då till stiftelsens traineeprogram för Östersjöambassadörer!

Från och med idag öppnar BalticWaters2030 för ansökningar till höstens traineeprogram. Programmet tar in två traineer och startar 19 september och avslutas vecka 50. Syftet med programmet är att ge en fördjupad förståelse om dagens miljöutmaningar och inspirera deltagarna, att på sina kommande arbetsplatser, verka för en grön omställning. Du kommer få lära dig mer om hur konkreta åtgärder kan leda till en friskare Östersjö och under handledning av forskare och experter kommer du att utarbeta ett policypapper som pekar på problem och föreslår konkreta lösningar.

Läs mer om programmet och sök här. Sista ansökningsdag är 1 augusti, men intervjuer sker löpande så vänta inte att söka om du är intresserad!

Vill du veta hur det är att vara trainee på BalticWaters2030? Läs då intervjun med Vilma och Amanda, 2021 års traineer här.

april 19, 2022

Remissvar om sänkt skatt för industritrålare

BalticWaters2030 har svarat på regeringens promemoria Sänkt skatt på diesel inom jord-, skogs och vattenbruk (Fi2022/00535). Mot bakgrund av rådande klimatkris och det allvarliga läget i Östersjön avstyrker stiftelsen från ytterligare subventioner till storskaligt fiske. 

Flera av Östersjöns fiskarter står inför ett akut hot. På bara fyra år har sillbeståndet i centrala Östersjön minskat med 40 procent, och det västra sillbeståndet är nära kollaps. Torskbestånden har kollapsat, ålen är utrotningshotad och flera andra viktiga arter visar dramatiskt sjunkande siffror.1 Redan i dag är skatten på bränslet för yrkesfisket kraftigt reducerad, vilket kan leda till överfiske.2 Enligt nationalekonomen Stefan Fölster betalar  skattebetalarna över 600 miljoner årligen i olika former av stöd och subventioner till yrkesfisket.3

Att under rådande omständighet öka subventionerna till de största trålarna kan förvärra ett redan svårt läge för miljö och kustfiske, och BalticWaters2030 avstyrker därmed delarna som rör bränslesubventioner till industritrålare i Finansdepartementets promemoria. Läs hela remissvaret från BalticWaters2030 här.

1 Vägen framåt - BalticWaters2030
2 20-year retrospective on the provision of fisheries subsidies in the European Union | ICES Journal of Marine Science | Oxford Academic (oup.com)
3 BS2020_VISION_FOR_OSTERSJONS_FISKE_SCREEN_2020.pdf (balticsea2020.org)

april 8, 2022

Vi träffar Amanda & Vilma, 2021 års traineer

Förra året startade stiftelsen ett traineeprogram för framtida Östersjöambassadörer. Målet med programmet är att öka kunskapen om miljöfrågor hos nyligen examinerade samhällsvetare och visa hur konkreta åtgärder kan bidra till ett friskare hav. Förhoppningen är att kunskaperna dels ska vara en konkurrensfördel för traineerna när de söker anställning, dels att deras engagemang ska sprida sig till framtida arbetsplatser.

Fyra månader efter att Amanda och Vilma, stiftelsens första traineer, avslutat programmet fick vi äntligen möjlighet att ses igen och höra vad de har för sig idag. Det känns som ingen tid har gått sen sist, samtidigt har det hänt mycket i Amanda och Vilmas liv. Vilma är uppkopplad från Bryssel där hon är Blue Book-trainee på EU-kommissionens generaldirektorat för havsfrågor och fiske (DG MARE), och Amanda har tagit sig till Stockholm från sitt arbete i Uppsala som forskningskommunikatör på institutionen för mark och miljö vid Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU).

Nu när det gått lite tid sedan ni gick programmet, hur ser ni tillbaka på tiden som traineer?

- Det var en intensiv och rolig tid med extremt många spännande möten. Vi fick träffa experter, forskare och politiker vilket är en unik möjlighet. Som färdigstuderad samhällsvetare är det lätt att tänka att man aldrig kommer kunna lära sig särskilt mycket om miljöfrågor i jämförelse med till exempel agronomer eller miljövetare, men traineeprogrammet var en otrolig möjlighet att ta igen lite av den kunskapen, säger Vilma.

Amanda håller med.

- Jag lärde mig så mycket under den tiden som programmet pågick. Det är väldigt värdefullt att få en grundkunskap i miljöfrågor och insikt i de målkonflikter som finns kopplat till våra naturresurser. Det är ett otroligt komplicerat landskap men det går inte bortse från det om man vill göra skillnad, säger Amanda.

Upplever ni att ni haft en fördel av att ni gått traineeprogrammet i era nuvarande arbetsroller?

- Absolut! Jag tror att traineeprogrammet på BalticWaters2030 var en tydligt bidragande faktor till att jag fick min tjänst på SLU, säger Amanda. Men tröskeln var också lägre när jag väl började arbeta – jag har en grundkunskap nu som gjorde att jag snabbare kom in i rollen.

Vilma håller med.

- Fiskeripolitiska frågor är komplexa och tack vare traineeprogrammet hade jag förkunskaper som är värdefulla för mig i de arbetsuppgifter jag gör idag, säger Vilma.

Vad har ni tagit med er från traineeprogrammet?

- Jag lärde mig mycket om policyarbete och hur komplext det faktiskt är när det kommer till miljöfrågor. Jag har fått en större förståelse för olika aktörer som arbetar med frågorna och framför allt en inblick i praktisk forskning i fält – något som annars är svårt att få inblick i när man är samhällsvetare, säger Amanda.

- Jag har fått mersmak för att göra skillnad! Det har varit otroligt hoppfullt att vara på BalticWaters2030 och se hur ni påverkar till en förändring för ett friskare hav, säger Vilma.

Både Vilma och Amanda är överens om att programmet har gett dem något de inte hade väntat sig - ett starkare självförtroende.

- Jag upplevde att jag kunde lite om miljöfrågor och miljöpolitik innan jag påbörjade programmet, men på bara tre månader lärde jag mig otroligt mycket. Insikten att det är möjligt att snabbt bygga på sin kunskap har gett mig ett starkare självförtroende, säger Vilma.

Vad skulle ni vilja säga till någon som funderar på att söka traineeprogrammet till hösten?

- Våga sök! Det är komplicerade frågor, men det fina är att man får en otrolig möjlighet att sätta sig in i dem. Det krävs inga djupa förkunskaper, bara ett stort intresse, säger Vilma.

-Är man miljöintresserad är det här ett program för dig! Programmet är kopplat till Östersjön, men policyarbetet och ekosystemtänket är applicerbara på alla miljöfrågor, säger Amanda.

Vi på BalticWaters2030 är otroligt tacksamma över att ha fått möjligheten att lära känna Amanda och Vilma. Nu ser vi fram emot att få ta emot två nya traineer under hösten! Är du nyexaminerad samhällsvetare som brinner för miljö- och policyfrågor? Läs då mer om programmet här.

april 6, 2022

Torsklek och befruktade ägg på Ar!

Torsken i östra Östersjön börjar leka i maj/juni, men för att undersöka om torskarna kan leka och ägg befruktas inom projektet ReCod, har vissa av fiskarna på Ar levt med ljusförhållanden som simulerar senvår. Det har lett till att torsklek startat, ägg blivit befruktade och små torsklarver utvecklas! Det är fina nyheter som visar att det finns goda förutsättningar för naturlig torsklek på stationen senare i vår. Målet är att torsklarverna från den naturliga leken ska sättas ut under sommaren på utvalda platser i Östersjön.

Torsklarverna som kläcks redan nu kommer vara viktiga för forskarna inom projektet. Bland annat för att undersöka deras livskraft, metod för märkning för återfångst och acklimatisering till förhållandena som råder på utsättningsplatserna samt test av utsättning. I filmen ser vi ägg som enbart varit befruktade i några timmar (några friska ägg och några defekta) samt befruktade ägg där små larver börjat utvecklas.


Vill du veta mer om ReCod och göra ett virtuellt besök på forskningsstationen Ar? Kika då in på https://recod.balticwaters2030.org/


ReCod genomförs och finansieras av BalticWaters2030 och Uppsala universitet. Därutöver finns ett antal partners som på olika sätt bidrar till projektet: Leader Gute, Region Gotland, Sveriges Lantbruksuniversitet och Ulla och Curt Nicolins stiftelse.

mars 16, 2022

BalticWaters2030 lanserar nytt program

Nu finns det möjlighet att söka pengar för forskningsprojekt och förstudier som kan bidra till kunskapsuppbyggnaden om åtgärder för minskad övergödning och fungerande ekosystem.

BalticWaters2030 startar ett långsiktigt program för finansiering av mindre forskningsprojekt och förstudier. Stiftelsen kan dela ut upp till 5 miljoner kronor årligen till 5 – 8 projekt som ligger inom ramen för stiftelsens fokusområden. Projekt som har en tydlig koppling till konkreta åtgärder för en friskare Östersjö, en innovativ ansats och som kan bidra med ny, eller vidareutveckla befintlig kunskap kommer premieras. Stödet delas ut till disputerade forskare anställda vid universitet, högskolor och forskningsinstitut i Sverige inom disciplinerna naturvetenskap, teknik och samhällsvetenskap (med tonvikt på ekonomi, juridik och statsvetenskap).

2022 års utlysning stänger 1 september.

Läs mer och ansök på sidan Program för mindre forskningsprojekt och förstudier

mars 14, 2022

Masterarbete inom projektet Levande vikar

Inom ramen för projektet Levande vikar har Erik Rudolfsson, student i marinbiologi vid Stockholms universitet, skrivit sitt masterarbete ”The potential effect of bottom-dwelling fish on water quality in shallow coastal bays in the Baltic Sea”. Vattnets turbiditet, eller grumlighet, påverkar bland annat hur mycket solljus som når ned till botten och därmed vilka växt- och djurarter som kan leva i miljön. Bottenlevande karpfiskar, såsom brax och sutare, har i tidigare studier påvisat effekt på turbiditeten. Bland annat genom hur de söker föda – de rotar runt i botten vilket i sig grumlar upp sedimenten samtidigt som det frigörs näringsämnen som legat bundet i botten. Fiskarna lever även på zooplankton, som i sin tur äter växtplankton. Minskar mängden zooplankton kan växtplankton växa till vilket bidrar till ökad grumlighet. Men dessa studier har gjorts i sjöar. Det finns få studier om relationen mellan bottenlevande karpfiskar och turbiditet i grunda vikar, och än färre i grunda vikar i Östersjön. 

Grunda vikar skiljer sig framför allt från sjöar genom att de har ett utbyte med vattnet utanför viken. Det påverkar vattenmiljön i viken på flera sätt, bland annat vattnets temperatur, salthalt och artsammanstättning. Sommaren 2021 gav sig Erik ut med projektet Levande vikar och gjorde fältundersökningar i 21 vikar längs Svealandskusten för att undersöka om bottenlevande karpfiskar har en effekt på grumligheten, eller om det är andra faktorer som har större påverkan.

Det Erik kunde se från resultatet är att relationen mellan bottenlevande karpfiskar och grumligheten är osäker.

- Vi har två modeller som beskriver variationen i grumlighet lika bra. Den ena modellen stödjer hypotesen att biomassa av bottenlevande karpfiskar ökar grumligheten, medan den andra modellen inte gjorde det. Vad resultatet däremot visar är att vågexponering och fosforkoncentration har en signifikant påverkan på grumlighet. Skillnaden mellan de två modellerna är små i hur väl de beskriver variationen i grumlighet, men modellen som stödjer en relation mellan karpfiskar och grumlighet har ett större statistiskt stöd under sig. Det bevisar ytterligare att det finns någon form av relation mellan bottenlevande karpfiskar och grumlighet i vikar, säger Erik.

Erik menar också att det finns en chans att bottenlevande karpfiskar i stället är lockade till vatten med hög grumlighet snarare än att de skapar dessa miljöer. Han poängterar dock att chansen för det är låg med den statistiska metoden som användes, men det är en möjlighet.

- Förhoppningsvis kan resultaten hjälpa arbetet att förbättra tillståndet i våra vikar längst Sveriges kust så att vi kan uppnå miljökvalitetsnormerna, men även transformera vikar till något riktigt vackert, avslutar Erik.

Nyfiken på projektet Levande vikar? Du kan läsa mer om det här.

Bild: Erik under provtagning i en grund vik.
Foto: Linda Kumblad, Stockholms universitets Östersjöcentrum/BalticWaters2030.

mars 9, 2022

Stiftelsen finansierar två nya projekt

BalticWaters2030 finansierar två nya projekt som ska bidra med ny kunskap för en friskare Östersjö:

Bok om Östersjön – hur blev det så här?

Trots att Östersjön är en av världens mest studerade hav nyttjas det inte hållbart. Vetenskapsjournalisten Henrik Hamrén ska under 2 års tid undersöka de mekanismer och underliggande strukturer – politiska, ekonomiska och psykologiska – som driver på ett ohållbart nyttjande av havets resurser, vilket ska sammanställas i en bok. Läs mer om projektet här.

Analys av beståndsstrukturen hos sill och skarpsill

Sill och skarpsill har en central roll i Östersjöns ekosystem. Efter årtionden av intensivt fiske har bestånden minskat vilket kan få konsekvenser för näringskedjan i innanhavet. För att inte fiska ut lokala bestånd krävs god kunskap om beståndsstrukturen, det vill säga förekomsten av olika bestånd och deras vandringsmönster. Forskarna i projektet ”Analys av beståndsstrukturen hos sill och skarpsill” ska därför kartlägga beståndstruktur hos sill och skarpsill i Östersjön – ett samarbete som genomförs av Uppsala universitet, Göteborgs universitet, Stockholms universitet, SLU Aqua och Marint centrum i Simrishamn.  Läs mer om projektet här.

mars 7, 2022

Nya torskar har flyttat in på Ar

Sent i onsdagskväll förra veckan levererade forskningsfartyget Svea ett hundratal torskar till forskningsstationen Ar där projektet ReCod - utsättning av småtorsk i Östersjön genomförs. Torskarna kommer leva på stationen, leka och små torsklarver kläckas fram som ska sättas ut på utvalda platser i Östersjön. Nu ska torskarna få vila och äta upp sig. Vi hälsar de nya torskarna varmt välkomna till Ar!

Läs mer om ReCod och gör ett virtuellt besök på forskningsstationen här.

Mer om projektet
Demonstrationsprojektet ReCod genomförs på forskningsstationen Ar på Gotland – mitt i Östersjön. Torsk från Östersjöns östra bestånd fångas in för att sedan reproducera sig genom naturlig lek. Inom projektet är målet att årligen föda upp och sätta ut ca 1 - 1,5 miljoner torsklarver, utsättningar som sedan följs upp genom årliga provfisken i de utvalda försöksområdena. Om försöken blir framgångsrika finns möjlighet för återetablering av torsken i Östersjön på fler platser, något som ökar chanserna att bevara och skydda det unika östra beståndet. Projektet genomförs av BalticWaters2030 och Uppsala universitet och pågår fram till år 2025.

Back to top Arrow